Det är ingen bra ide att kombinera zombiespel med denna stormen som härjar.

Om den fått något namn än vet jag inget om.

Dock vet jag att takpannorna snart rycker om detta fortsätter.
 

Inatt hade jag den verkligaste drömmen på länge.
För att den inte skall försvinna helt, vilket de flesta drömmar gör vill jag skriva ner den.
För den var viktig för mig.

Denna natten var drömmen så mycket klarare än förr.
Du var med.
Jag har inte mött dig där på ett bra tag, men nu vart det dags.
Allt i drömmen var som i mitt verkliga liv. Skillnaden var platsen vi alla var och bodde på. Inte vet jag vad det skulle föreställa men inte var det här.

Jag träffade dig, du var lika stilig som alltid. Orden du sa värmde mitt hjärta mer än någonsin. "Jag har fortfarande känslor för dig."

Klyschigt kanske, men de orden har jag väntat på i flera år för att höra.

Du tittade på mig som bara du kan, denna gången kunde jag tolka blicken. Nu förstod jag att du ville ha mig tillbaka.

Alla känslor sköljde över mig, det dominerande var lycka.
Samtidigt var jag medveten om min situation, jag hade någon annan, någon ny.

Så många gånger jag önskat och sagt "bara en kyss till"
Trots mitt samvete i bakhuvudet blev det så. Vi kysste varandra.
Inte bara en gång, men inte mer än kyssar och omfamning.

Exakt så som förr, jag kunde drunkna i dina ögon, jag kunde bo i din varma famn, jag kunde kyssa dig föralltid.

Efter all efterlängtad närhet med dig då vi skulle skiljas var du förstående. Jag hade en annan och jag måste ta mig samman. Innan det skulle komma någon annan vart måste jag bestämma mig.

Dagarna efter var jag bittersweet, jag flög i himlen samtidigt som mitt samvete drog mig i smutsen.

Jag träffade min närmaste vän, överlycklig berättade jag om det som hänt. Efteråt kom verklighets tankarna från bakhuvudet fram.
Hon sa det jag redan visste, jag måste göra ett val, det svåraste valet på länge.

Jag trånar efter dig men han jag har nu har visat sig så mycket bättre för mig.

Jag behövde veta hur vi funkade i vardagen, intimt var vi fantastiska. Men hur kommer det gå annars?

Vi träffades först en dag, sen nästa igen, och dagen efter det.
Vi gjorde allt möjligt från att bara ungås och prata till att bowla eller någon annan aktivitet.

Det gick inte, det hackade sig fram och våra meningar var som dag och natt.
Så som jag intalat mig själv, jag var bara ute efter vår fantastiska kemi. Klart jag var det, det jag mig en sådan kick.

Vi båda förstod läget, hur det inte skulle komma någonstans. Om inte ens våra tankar kan klicka hur skulle ett förhållande göra det?

Vi sa adjö.
En lång varm kram, sen var du borta.

När jag vaknade upp mådde jag fan så mycket bättre än jag gjort på länge.

Alla frågor, tankar och önskningar blev besvarade.

Jag fick veta att du fortfarande ville ha mig.
Jag fick veta att vi inte skulle fungerat som ett par.
Det viktigaste utav allt, jag fick mer än en sista kyss, och sanningen om hur jag bara trånat efter det fysiska med dig.

Om allt detta hade hänt och varit sant i verkligheten förblir den störta frågan.

Men jag bryr mig faktiskt inte.
Det var så verklighetstroget. Det var som att jag levde ut händelsen och dagarna fullt ut.
Det var inte flummigt som drömmar brukar vara.
Glasklart var allt. Igenomgående steg för steg.

Så jag håller mig till det svaret jag kom fram till i drömmen.
Samma svar jag haft funderingar över.
Det jag aldrig annars kommer få reda på.

Mitt undermedvetna visade mig antagligen hur det hade gått till i verkliga livet.
Det är jag tacksam över.



Alla frågor fick jag besvarade.