Klockan 11.00 hade vi bestämt att träffas.
När jag går in genom dörren till caféet står min kära vänn redan där.
Planen var att gå till bowlingen och se efter om lediga banor fanns, annars ta en fika och snacka skit.
Allt var fullt, någon sorts turnering var i full gång.
Så vi sätter sikte mot caféet och deras förfriskningar.
Det blev en lunch med saftig bakpotatis och paj.
Ätandet tog några minuter, pratade gjorde vi i timmar. Två timmar rättare sagt.
Mycket på hjärtat hade vi båda. Vi lättade på trycket och skrattade till varandras idioti, samt berömde bådas bravurer.
Vid ett var det dags att dra sig, tog en snabb sväng inom bowlingen och där var nu inte en kotte.

En bana, två personer, vi betalade och valde klot.
Ett tag var det bara vi och den unga killen som skötte hela härligheten.
Resultaten och prestationen varierade rätt rejält.
Kul hade vi iallafall, skrattade högt när kloten flög och sjöng med till musiken i lokalen.
När vår runda började närma sig sitt slut kom det in flera.

Vanligtvis betalar man och spelar för en timme.
När 55 minuter har gått brukar texten "5 minuter kvar" komma upp på skärmen.
Efter en timme och fem minuter hade det fortfarande inte kommit någon varningstext.
Min vän och jag kollade på varandra som två fån.
"Hur mycket betalade vi för?"
Efter ytterligare några minuter så går min vän över till killen och frågar om inte våran tid är slut.
När hon kommer tillbaka till mig berättar hon med ett förvirrat flin i ansiktet.
"Nej ni får denna timmen också" hade han sagt.
Både hon och jag brister ut i skratt. Vi fortsätter spela med ny kämparanda, medan vi diskuterar det hela.
Flera anledningar far runt mellan oss när vi byter av vid banan samt flera skratt.
Jag anklagar henne för att ha flörtat in sig. Hon påstår att han tycker vi var söta.
Alla möjliga scenarion flyger fram, sedan kommer vi på det som låter mest rimligt. (Iallafall i våra smått knäppa hjärnor)
"Han tror att vi är ett lesbiskt par och vill titta!"
Det skulle inte förvåna oss om folk trott så kommer vi på.
Hon, fnittrar ofta och är allmänt övergullig, kort, liten och rockig söt stil.
Jag, längre starkare,(tyngre klot bl.a), grövre och mörkare stil.
Om detta nu är sant vet vi ej, frågade varför vi fick en extra timme gjorde vi inte.
Dock frågade vi om han ville ha betalt.
Han ler och säger "nej det skall jag inte, tack för idag".
Hur go kan man bli?!
Vi fick en timmes extra bowling gratis, vilket kommer kännas i morgon skall jag säga.

Efter jag rundat den sista hyllan i mataffären ser jag honom.
En riktigt söt kille i tjugoårs åldern kommer åt mitt håll, kånkandes på en överfylld varukorg.
I några snabba sekunder ser vi på varandra, sedan blickar vi framåt igen.
Just när vi passerat varandra tappar han den översta och största saken i korgen.
Vi bådar hoppar till och utropar ordet oj, i ögonvrån ser jag hur han stannar till sedan böjer sig ned.
Min instingt sa "ta upp den" men hjärnan styrde benen och fortsatte framåt.
Min reaktion både utåt och inåt sett var som en skrämd och förvirrad höna.
Vad jag önskar att jag hade tagit tillfället i akt, och lydigt min instinkt.
Vilken chans att kunna småflörta lite grann.
För att inte visa min förvirring gick jag snabbt som fan bakom nästa hylla.
Där ifrån tidningsstället spionerade jag lite halvt på vart han tog vägen.
Han betalade och gick.
Inte mer med det, där förlorade du din changs gumman!
Så allvarligt skall man inte se på saken, men jag förbannar mig själv över att jag inte tar sådana tillfällen i akt.

Jag valde en tidning och gick vidare åt det håll han kom ifrån.
Vid frysdisken började jag flina då jag såg vad han skulle köpa som han innan tappade.
Extrapris på billys pizzor storpack.
Ungkarl för hela knapra slanten där ja.
Att jag inte tog upp den!!

Det finns personer som säger att de är glada för andras skull. Att de mår bra när någon annan mår bra, bara för att SJÄLV verka som en bättre människa.

Klart man har gjort så, de tillfällen man vet att det skall vara i sin korrekta ordning att vara lycklig för en annan. Men man själv känner svartsjuka eller attman inte vinner något på det.
Då tvingas leendet fram och ett krystat, "Grattis" eller "vad roligt!"

Vissa gånger har man helt enkelt bara inte brytt sig.
Inte haft något intresse.

Eftersom man utgår ifrån sig själv hela tiden(varesig man vill eller ej..)
Så styrs vi utav våra känslor.

Om man då inte är insatt i situationen, man vet inte hur betydelsefullt händelsen är. Vad detta innebär för personen.
Då är det fan så mycket svårare att sätta sig in i deras lycka.
Då kopplar vi på våra egna känslor, "åh det vill ju jag också!"

Då kommer också den hemska tanken också fram... "Jag skulle behövt/förtjänat det mer än dig.."

Men vad vet jag hur mycket detta betyder för personen?
Mer än vad jag kan tolka från deras reaktion.

Om man har ett samvete, då känner man sig som en idiot oftast efter den där hemska tanken.

Jag har klandrat mig själv flera gånger över att vara svartsjuk på någon annan. "Sådan människa vill jag inte vara"

Jag vill inte le falskt, jag vill kunna säga det med mening.

Att det är så, har aldrig tidigare jag begripit mig på.

Varför man kan vara så hemsk, fastän man inte är det som person och menar något elakt.
Personen önskar man inget ont om. Men tyvärr, om jag inte är glad kan jag inte glädjas åt dig...
Varför är det så??


Idag har jag förstått det!
Det hela har gjort sig klart för mig.

Något som har hänt min närmaste vän.
Något som jag inte direkt vinner på, utan skulle kunna vara irriterande.
Detta som har hänt henne är jag själaglad över.

Eftersom att jag är så djupt insatt.
Så in i helvetes insatt i situationen.
Jag har förståelse.
Då kan jag glädjas helt för hennes skull. Jag känner lättnaden hon kommer känna.

Jag vet hur mycket hon behöver det.
Genuint glad för hennes skull.

Är vi så simpla som människor.
Så enkelt, när vi vet att något är bra kan vi känna glädjen.
När vi inte förstår varför vi skall glädjas, så kan vi inte det.

"Alla över en gräns."
Antar att de flesta upplevt/känner/fungerar så här...

Det har bara förbluffat mig hur enkelt det är. När jag i flera år inte förstått.
Istället anklagats utav en själv för att vara en dålig medmänniska.

Flabbergasted!

Eldar gör jag varje dag, kaminen sprider sådan underbar värme i huset.
I timtal kan jag titta in i elden.
Den gör mig lugn.
Något sånt slukande och förstörande kan vara rogivande.
Det är vackert, lågorna dansar kring ved bitarna.
Kolets varma orangea färg, glöden som skiftar i olika toner.
Allt förstörs och rasar samman, allt blir ett, ett och samma stoft.

Jag spenderar på tok för mycket tid vid kaminen.....