Det finns personer som säger att de är glada för andras skull. Att de mår bra när någon annan mår bra, bara för att SJÄLV verka som en bättre människa.

Klart man har gjort så, de tillfällen man vet att det skall vara i sin korrekta ordning att vara lycklig för en annan. Men man själv känner svartsjuka eller attman inte vinner något på det.
Då tvingas leendet fram och ett krystat, "Grattis" eller "vad roligt!"

Vissa gånger har man helt enkelt bara inte brytt sig.
Inte haft något intresse.

Eftersom man utgår ifrån sig själv hela tiden(varesig man vill eller ej..)
Så styrs vi utav våra känslor.

Om man då inte är insatt i situationen, man vet inte hur betydelsefullt händelsen är. Vad detta innebär för personen.
Då är det fan så mycket svårare att sätta sig in i deras lycka.
Då kopplar vi på våra egna känslor, "åh det vill ju jag också!"

Då kommer också den hemska tanken också fram... "Jag skulle behövt/förtjänat det mer än dig.."

Men vad vet jag hur mycket detta betyder för personen?
Mer än vad jag kan tolka från deras reaktion.

Om man har ett samvete, då känner man sig som en idiot oftast efter den där hemska tanken.

Jag har klandrat mig själv flera gånger över att vara svartsjuk på någon annan. "Sådan människa vill jag inte vara"

Jag vill inte le falskt, jag vill kunna säga det med mening.

Att det är så, har aldrig tidigare jag begripit mig på.

Varför man kan vara så hemsk, fastän man inte är det som person och menar något elakt.
Personen önskar man inget ont om. Men tyvärr, om jag inte är glad kan jag inte glädjas åt dig...
Varför är det så??


Idag har jag förstått det!
Det hela har gjort sig klart för mig.

Något som har hänt min närmaste vän.
Något som jag inte direkt vinner på, utan skulle kunna vara irriterande.
Detta som har hänt henne är jag själaglad över.

Eftersom att jag är så djupt insatt.
Så in i helvetes insatt i situationen.
Jag har förståelse.
Då kan jag glädjas helt för hennes skull. Jag känner lättnaden hon kommer känna.

Jag vet hur mycket hon behöver det.
Genuint glad för hennes skull.

Är vi så simpla som människor.
Så enkelt, när vi vet att något är bra kan vi känna glädjen.
När vi inte förstår varför vi skall glädjas, så kan vi inte det.

"Alla över en gräns."
Antar att de flesta upplevt/känner/fungerar så här...

Det har bara förbluffat mig hur enkelt det är. När jag i flera år inte förstått.
Istället anklagats utav en själv för att vara en dålig medmänniska.

Flabbergasted!