Efter jag rundat den sista hyllan i mataffären ser jag honom.
En riktigt söt kille i tjugoårs åldern kommer åt mitt håll, kånkandes på en överfylld varukorg.
I några snabba sekunder ser vi på varandra, sedan blickar vi framåt igen.
Just när vi passerat varandra tappar han den översta och största saken i korgen.
Vi bådar hoppar till och utropar ordet oj, i ögonvrån ser jag hur han stannar till sedan böjer sig ned.
Min instingt sa "ta upp den" men hjärnan styrde benen och fortsatte framåt.
Min reaktion både utåt och inåt sett var som en skrämd och förvirrad höna.
Vad jag önskar att jag hade tagit tillfället i akt, och lydigt min instinkt.
Vilken chans att kunna småflörta lite grann.
För att inte visa min förvirring gick jag snabbt som fan bakom nästa hylla.
Där ifrån tidningsstället spionerade jag lite halvt på vart han tog vägen.
Han betalade och gick.
Inte mer med det, där förlorade du din changs gumman!
Så allvarligt skall man inte se på saken, men jag förbannar mig själv över att jag inte tar sådana tillfällen i akt.

Jag valde en tidning och gick vidare åt det håll han kom ifrån.
Vid frysdisken började jag flina då jag såg vad han skulle köpa som han innan tappade.
Extrapris på billys pizzor storpack.
Ungkarl för hela knapra slanten där ja.
Att jag inte tog upp den!!