Eeeh.   

Behöver man skriva mer?

Eeeh..

Det svävar ett litet mörkt moln över mig. Inte blir det klarare heller, nej nej ångest i form utav regn öser ner. Det rinner ner för min rygg, droppar från mitt hår och blir till små pölar. Överallt runt om mig ligger dem.

Jag känner mig som Sadness ifrån Insidan ut.

Gaah inte får jag ut de rätta orden heller.

Jag vill bara att alla bitarna skall falla på plats, enkelt uttryckt.

Just nu är det mesta om inte allt på standby.

Det känns som att vara tillbaka i skolan. Så mycket som behöver göras dock finns ingen deadline nu.

Pressen finns men den ligger dämpad...

Meh eh arh..

Jag har blivit så lat. Just när jag lovade mig själv att kämpa, sjönk jag som en sten.

En stor jävla sten.

Hösten är iallafall här and i like it.

Dofterna, den småbitande kylan, färgerna och att man äntligen kan sitta inne och leka pyroman.

Jag får ta och tina upp mitt lilla moln framför kaminen. Det kanske fungerar.

Det borde fungera.