Det var första gången på länge nu, som vi Alla tre kunde samlas och äntligen bara vara.

Vi äro alla i den fasen just nu då allt skall förändras, och fort går det. Det är inte ofta vi får en dag då vi kan unna oss att pusta ut.

Antingen är det skola, arbete, psykiska/fysiska förändringar, flyttar, eller bara känslovågor som tar all plats.

Alla flyter vi åt våra olika håll, vissa snabbare än andra, jag lär mig än att tampas med svallvågorna medans andra lätt glider över dem.

Men när det kommer till kritan är det skit samma hur olika vi än är eller åt vilket håll vi far. På något underligt sätt hittar vi tid för varandra. Antagligen eftersom att vi inte vet hur vi fungerar annars. 

Jag har ett behov av mina vänner. Men inte ett behov jag sörjer över, inte än.

Vi har byggt upp mer än en mur tillsammans, ett helt jäkla fort har vi lyckats skapa. 

Vi stänger inte ute andra, men vi vet vart vi har varandra. Innuti denna fina trygghetsbubbla. 

Som vi diskuterade idag, nu har man rotat och raderat bort alla falska vänner. Vi vet vad som är sant och hållbart, vad vi ska satsa på.

Den innersta kretsen ;) 

Mycket snack om framtid och nutid blev det mest. Det ända som sades om allt innan var någon kommentar om "Hur skönt det är att skiten är över." Det var som att vi verkligen pustade ut tillsammans. Innan nästa ämne kom upp.

Barn. Oro över graviditet och förlossning. "Tvii nej inte kejsarsnitt." Tyckte en. 

"Jag skall bara säga det att efter min förstoppning är jag både tveksam och livrädd."

Vi delade historier om det vi hört andra säga om förlossning. Mycket oklart, läskigt och rörande.

Uppfostran talade vi mycket om. En av oss ville skaffa stenkoll, läsa på hur man skall göra i situationer..

Dock tänker jag att vi inte kan göra oss så pass redo för vi vet inte, förens vi får reda på hur ungen är.

Tänk om våra ungar blir lika jävliga, stakars oss. 

Vi tog en snabbvisit till lekparken också. Nej fan vi är inte för gamla. Vi åkte linbansgung fruktansvärt kul. 

Jag kröp genom ett alldeles för trångt trärör. Precis innan jag skulle klämma mig ut skrämde nästan en av de andra ihjäl mig, Kul. Sen sprang vi runt och roade oss som vi gör så fruktansvärt bra.

Om någon gör bort sig skrattar alla, sen smittar skratten om och om igen, skämten blir roligare för varje gång. Det är en ond cirkel, till sist pissar vi nästan ner oss så mycket vi skrattar och triggar igång varandra.

Skämtet/misstaget för 3 år sen är fortfarande lika roligt, om inte roligare.

Man kan inte annat än att älska våra stunder och samtal. Vi är seriösa, ironiska, elaka, snälla, råa, kärleksfulla och hårda. Rakt på sak. Mycket skratt👍 Mycket seriösa samtal👍 Mycket kärlek👍 

Jag älskar oss. vi är delar av varandra.

Lika som bär men alla har olika smaker 🍒🍇🍓