Det var en solig morgon, det var dags att bege sig iväg till affären och handla.

Längs med trottoaren kom jag cyklande, glad i hågen över solstrålarna.

Allt känndes perfekt.

Men jag måste ha sett förskräcklig ut.

Plötsligt fick jag syn på en fin liten fågel längre fram på vägen.

När jag närmade mig och bara var ett par meter ifrån fick den syn på mig.

Då flög den iväg, rakt in i planket på andra sidan gatan. (DUNS) 

JA, fågeln överlevde, men mina känslor blev lite krossade.

Småsaker, förvirring och snedsteg får mig att le.

När hjärnan går på autopilot, dock är man lite för trött för att förlita sig helt på den.

Som alla de gånger jag gått in på rummet för att byta om. Tar av mig tröjan, sen märker jag att ytterskorna fortfarande är på då jag börjar ta av byxorna.

Eller som detta inlägget, jag fortsätter skriva fast än jag är trött(och känner mig lite flummig), det känns okej att jag får ihop något hyfsat bra. Sen läser jag detta imorgon och ändrar mig helt. Men antagligen kommer jag le åt detta ändå.

Småsaker JA! de underlättar min vardag något fruktnsvärt.

Som detta med att sitta på bussen, oh ja åter till detta ämne.

Musik lyssnar jag som vanligast på i bussen, och det är bra att bussen skakar när man skall bläddra bland sina låtar.

Då behöver man inte sitta och klicka framåt hela tiden, det räcker med att bara hålla fingret vid skärmen så stuttsar den själv upp. ;)

Här om dan såg jag en gås familj ute på promenad, en mamma, en pappa och fyra ursöta små ungar. Detta också när jag tog en busstur!

Sedeldansen är underhållande, speciellt i blåsväder. En gång tappade jag en tjuga då det blåste och började stampa runt omkring mig.

Den klassiska "Sedeldansen". Kan tänka mig det panik drabbade stampandet hos någon som tappar hundralappar.

Detta inlägg blev flummigt, fluffigt, förvirrande och nästan helt osammanhängande. But!

"Crazy is sometimes the bases of genious."