Vi blir varken klokare eller visare efter vi begått ett misstag.

Det är inte förens senare då man gjort om samma misstag 4-5 gånger, som man börjar inse att något kanske inte stämmer.

Jag skulle riva ner tapeter idag. Vi har två meter i tak. Jag stod på en liten pall.

Trots detta recept till katastrof överlevde jag.  

Under såna här projekt träder envisheten fram.

Jag vet att jag gör fel och kanske borde testa en ny metod, men nej.

Det ska gå, jag står och försöker riva av en och samma bit tapet i säkert fem minuter.

Upprepar exakt samma rörelse, samma procedur som en robot.

I min hjärna pågår samtidigt den konstigaste tankegången.

"Det SKA fungera... men nu då... okej en gång till... jag kanske borde testa något annat.. nej men jag lovar det ska gå... Aj fan min nagel."

Jag ger inte upp inte förens något går sönder, antigen jag eller något annat.

Det svider rejält under naglarna, men tapeterna är nere. Det är det pris jag måste betala, på grund av min envishet.

Flera misstag senare men tro fan jag är inte mycket klokare.