Det var första gången på länge nu, som vi Alla tre kunde samlas och äntligen bara vara.

Vi äro alla i den fasen just nu då allt skall förändras, och fort går det. Det är inte ofta vi får en dag då vi kan unna oss att pusta ut.

Antingen är det skola, arbete, psykiska/fysiska förändringar, flyttar, eller bara känslovågor som tar all plats.

Alla flyter vi åt våra olika håll, vissa snabbare än andra, jag lär mig än att tampas med svallvågorna medans andra lätt glider över dem.

Men när det kommer till kritan är det skit samma hur olika vi än är eller åt vilket håll vi far. På något underligt sätt hittar vi tid för varandra. Antagligen eftersom att vi inte vet hur vi fungerar annars. 

Jag har ett behov av mina vänner. Men inte ett behov jag sörjer över, inte än.

Vi har byggt upp mer än en mur tillsammans, ett helt jäkla fort har vi lyckats skapa. 

Vi stänger inte ute andra, men vi vet vart vi har varandra. Innuti denna fina trygghetsbubbla. 

Som vi diskuterade idag, nu har man rotat och raderat bort alla falska vänner. Vi vet vad som är sant och hållbart, vad vi ska satsa på.

Den innersta kretsen ;) 

Mycket snack om framtid och nutid blev det mest. Det ända som sades om allt innan var någon kommentar om "Hur skönt det är att skiten är över." Det var som att vi verkligen pustade ut tillsammans. Innan nästa ämne kom upp.

Barn. Oro över graviditet och förlossning. "Tvii nej inte kejsarsnitt." Tyckte en. 

"Jag skall bara säga det att efter min förstoppning är jag både tveksam och livrädd."

Vi delade historier om det vi hört andra säga om förlossning. Mycket oklart, läskigt och rörande.

Uppfostran talade vi mycket om. En av oss ville skaffa stenkoll, läsa på hur man skall göra i situationer..

Dock tänker jag att vi inte kan göra oss så pass redo för vi vet inte, förens vi får reda på hur ungen är.

Tänk om våra ungar blir lika jävliga, stakars oss. 

Vi tog en snabbvisit till lekparken också. Nej fan vi är inte för gamla. Vi åkte linbansgung fruktansvärt kul. 

Jag kröp genom ett alldeles för trångt trärör. Precis innan jag skulle klämma mig ut skrämde nästan en av de andra ihjäl mig, Kul. Sen sprang vi runt och roade oss som vi gör så fruktansvärt bra.

Om någon gör bort sig skrattar alla, sen smittar skratten om och om igen, skämten blir roligare för varje gång. Det är en ond cirkel, till sist pissar vi nästan ner oss så mycket vi skrattar och triggar igång varandra.

Skämtet/misstaget för 3 år sen är fortfarande lika roligt, om inte roligare.

Man kan inte annat än att älska våra stunder och samtal. Vi är seriösa, ironiska, elaka, snälla, råa, kärleksfulla och hårda. Rakt på sak. Mycket skratt👍 Mycket seriösa samtal👍 Mycket kärlek👍 

Jag älskar oss. vi är delar av varandra.

Lika som bär men alla har olika smaker 🍒🍇🍓

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...