När jag var fjorton år gammal träffade jag en person, som gjorde mig orolig över hur mitt framtida jag skulle bli.

Denna personen var en tjej, hon var arton år och verkade ha livet utklurat.... Lite för väl.

Trevlig var hon, ansvarsfull och seriös.

Humor hade hon antagligen inte utvecklat eller vuxit ifrån.

Hon var på tok för vuxen för min smak.

Det var ofta då vi täffades som man fick se eller höra om hur stressad hon var.

Flera gånger syntes det, stressen hade henne i ett järngrepp.

Många pustningar, flera suckar och gester med handen för huvudet. Bara under en dag.

Hon väckte en känsla innom mig som gjorde att jag inte ville växa mer.

För mig som inte annars var nära folk i den åldern, antog jag att alla var som henne.

Vid arton börjar allt annsvar och all stress. Då är leken över.

Inga mera skratt eller barnsligheter.

Dagen jag blev arton fick jag samma känsla igen om jag tänker efter.

Känslan av en personlig undergång.

Liknande en ålderskris.

Jag trodde att allt larvande och skojsigheter var över.

Det var dags att växa upp.

Dagarna efter började ångesten släppa.

Nu är jag 19 år. Och jag är fortfarande mitt knäppa barnsliga jag.

Men det betyder inte att jag är helt ansvarslös.

Jag är duktig på att balansera det. Jag har vuxit upp så som jag ville.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...