Det finns en buss, vars säte på en av stolarna i mitten av bussen, är tjockare än de andra. Man sitter så pass högt upp att man inte når ner till golvet med fötterna.

Det märkte jag någon gång förra året, sen hittade jag det inte igen på ett bra tag.

Men!

Found it! :D

Jag är den som kan sitta på bussen och filosofera över alla småsaker.

När bussen stannar tittar jag ner i asfalten och undara om just det hålet.

Om någon annan har lagt märke till det mer än mig.

Det är ofta jag tar bussen, det är något speciellt med att sitta högt upp från marken. Det ger en ett annat perspektiv på vardagen (enligt mig alltså).

Jag myser alltid upp mig i hörnet där sätet och fönstret möts.

Om alla platser intill fönstret är upptagna, (eftersom ingen vill sätta sig bredvid en främmande människa om man inte måste) så får jag offra mig.

Då myser jag upp i knät på personen bredvid mig istället. ;)

Frågan om att ta "buss eller tåg" är densamma som valet av "katt eller hund".

Jag är alltså en buss och katt människa.

Tåg är stela, opersonliga, inte mysiga för 5 öre, kalla tomburkar och det värsta av allt, man hinner inte ta en tupplur innan man är framme.

Hundar är jag inte heller så glad över, de är söta och fina men de kräver för mycket.

Katter stuttsar inte vid fötterna på en, de har inte samma behov av uppmärksamhet. Katter kommer och går när det behagar. De spelar svårflörtade, vilket jag aldrig trodde att jag skulle falla för, But i like it. (Att de fäller är förfärligt, men det är en annan historia)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...