Bland allt bråte hemma fann jag en gammal skrivbok.

En gåva från min moster när jag var mindre, som jag kletat runt i den.

Teckningar i abstrakt konst, klotter och min första kärleks namn på varannan sida.

Trots att 40-50% är oanvändbart nedkladdat papper, så skall jag sätta den till liv.

På de tomma sidorna, samt de som nätt o jämt klarat sig undan total förstörelse.

Skall jag fylla med nutidens historier och hieroglyfer.

Förhoppningsvis kan jag iallafall tyda dem i framtiden. Bättre än det som finns där nu.

Tyvärr träder alltid "skrivkrampen" in varje gång jag försökt skriva med papper o penna.

Om det inte är min menings formulering som kritiseras, är det skrivstilen.

Sedan sitter man fast, hur skall man kunna utveckla skit på papper?

Men jag ger mig fan på att detta skall fungera.

Hur ont det än gör att se min odugliga förmåga i skrift, så skall jag ta mig igenom det.

Något i framtiden vill man ha att läsa.