I bilen på mataffärens parkering.
Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla.
Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium.
Dagen på jobbet har gått över förväntan bra.
Skrattat och känt glädje.
Så varför?
Vad är det som får mig att känna sådan tomhet?

Rycka på axlarna och slänga sig i sängen uppgivenhet.
Vilket är rysligt tröttsamt och på samma gång sorgligt.
Skall jag kontakta någon vän, bara för att prata..
Idéen finns och lockar men slås snabbt undan.
Jag har bra vänner. Trots det tar något emot.
Om vi ens skulle ses, finner jag inga ord för att börja. Jag är tom, men samtidigt vill en stor del prata ut.
Kunna lösa den kluriga gåta min hjärna bär på.