Som jag nämnt innan, det är mycket som är fel med mig.

Märkt att jag är så van vid att må dåligt och trycka ner mig själv så när jag hamnar där igen,

låt säga att något har hänt och man mår så dåligt att man blir känslomässigt nollstäld, då mår jag bra.

Då känner jag mig bekväm.

Det har blivit till en vana. Trots att det hänt något negativt och jag mår skit känns det samtidigt skönt att vara avstängd och kall.

Antagligen för att jag inte har mer att ge.

Lärt mig att jag gör vad jag kan och om det nu inte räcker, om det ändå går åt pipsvängen låter jag det vara. Jag ställer in mig själv på standby och låter motparten komma till mig då de vill reda ut allt.
Har gett upp en aning om man säger så.

Kan vara på grund utav de människor som finns runt omkring. Ibland, inte ofta får jag respons.

Kan också vara att jag kräver för mycket, det kan vara mycket.

Uppskattning. Det är vad som saknas.

Jag vet knappt själv vem jag är. Eftersom man ändras, tar andras beteenden och fortfarande växer som människa.

Just för tillfället vet jag med säkerhet att jag är för snäll.

Men ryta ifrån det kan jag, då jag anser att det behövs (ibland missbedömmer man, klart).

Jag finns praktiskt taget alltid för mina vänner, speciellt de närmaste, 24 timmar om dygnet och jag ljuger inte.

Jag stöttar dem mer än vad jag gör emot mig själv.

Musik är något jag har konstaterat att jag inte kan leva utan. Antingen hjälper det mig att hålla lugnet då jag brusar upp. Musiken hjälper mig att må bättre när jag krälar runt i skiten. Musiken hjälper mig att hålla ut då jag nästan brister. Spelar, lysnar och sjunger.

Jag är väldigt spontan, vilket är något jag är stolt och glad över.

Vad än som faller mig in sätter jag igång med. Pyssla och liknande sysselsättningar är alltså helt i prick med vad jag tycker om att göra.

När allt går som planerat, speciellt enligt de spontana planerna myser mitt inre.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...