Det är en hel del som är fel med mig.

Just nu till exempel, min fotsvett är inte nådig. Flera dagar har jag nu kommit hem med en in i helvetes fotsvett.

Sedan jag var liten har jag svettats onormalt mycket. Mamma har ofta kommenterat de "små blöta fotavtrycken" som hon kunde se lite här och var på golvet när jag var något år.

Inte ville det gå över, nej nej, det har valt att följa med. Än idag kan man se de där "(nu stora) blöta fotavtrycken", runt omkring här hemma.

På idrotten i skolan var det hemskt. Det tyckte jag iallafall då, nu skiter jag i vilket om jag svettas offentligt. Men på de lektionerna ville jag sjunka igenom jorden.

Liten, söt och nätt flicka kunde jag inte klassas som. Jag har pappas benstomme, jag var till och med längre än lärarna i vissa fall. Inte nog med att jag var lång och stor, tjock blev jag också. Söt och liten var jag tills skolan började, sen gick det utför.

Tjock och lång och stor var jag, längst i klassen. Trots det hängde jag ändå med på gympan.

Överlycklig var jag eftersom jag var en utav medelmåttorna.

Jag tillhörde inte "super presterarna" men inte heller eftersläntarna. Konditionen var bra eftersom jag var ett väldigt aktivt barn, alltid livlig och spring i benen.

Det var SVETTANDET som drog ner mig.

Träna började jag göra första året på gymnasiet, tillsammans med min bästa vän (sedan barndomen).

Vi började träna inne på det lilla gym som finns i simhallen där vi bor.

Bra tänkte vi, möjligheten finns till både träning och bad.

Tro fan att det såg ut som jag gjort både och samtidigt, så dyngsur som jag var efter allt mer intensivare träningspass.

Under den tiden försökte jag bekämpa svettandet. Flera olika metoder, bland annat köpte jag en deodorant emot svett på apoteket. Den ligger fortfarande kvar här någonstans, knappt använd.

Svettas mycket gör jag fortfarande, "våt på fel sätt" ;)   

Nej men det stör mig inte lika mycket längre. Det känns tvärt om skönt. Om det stör andra så är det inte så att man MÅSTE krama mig just när jag är genomvåt.

Det enda jag kan finna störande är hur lömskt det är. Antingen luktar det ingeting alls, eller så stinker jag värre än ett omklädningsrum för basketspelare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...