Inget illa menat mot alla, bara så jag upplevt hos de flesta på sista tiden.

Det känns som att jag inte kan lita fullt ut på någon ifrån det andra könet som kommer mig nära.
Då och då dyker oväntade, bortglömda, bortgömda och viktiga saker upp.
Med kommentaren "jo jag har egentligen gjort det, men kändes inte rätt att säga till dig i stunden"

Det må inte vara livsviktiga saker, men att ha blivit tillsagd en lögn och sen få reda på sanningen.
Antingen utav personen eller utav misstag. Det gör ont.
En del utav tilliten för personen försvinner.

Vad är sant, vad är en lögn?
Jag börjar glubbra på det mer och mer.
Kan jag berätta saker och lätta på hjärtat, utan att det kommer bita en i ändan.?