Det sorgliga är att jag inte minns då jag var lycklig. De stunder jag varit som lyckligast, de finns inte kvar i mitt huvud.

Istället skall de tragiska minnena från mitt jordeliv spelas upp.

Gång på gång hör jag, ser jag, känner jag allt det hemska saker jag fått uppleva.

Jag vet att jag har varit själaglad, överlycklig och allt annat.

Det har hänt en massa gånger. Men ett konkret minne utav det finns ej.

Man måste ta sig en paus och tänka igenom sitt liv lite sammanfattat och hitta de glädjefyllda stunderna.

Medans de hemska knockar en direkt bara en minimal parallel går att finna.

Det verkligen ironiska är då att när något tar slut, låt säga ett förhållande.

Då träder alla lyckliga minnen fram, riktigt spelas upp som en show i huvudet.

Anledningen till att förhållandet gick i stöpet har försvunnit.

Det är något utav en grym ond cirkel.

Då du är neutral finns minimaliskt med glädje, det negativa ligger istället framme och väntas på att rotas runt i.

De stunder du är lycklig går inom snarast över, sen lär du aldrig se dem mer.

Pass på när du är ledsen och deperimerad, då spelas ditt gömda lyckliga liv upp.

Det är jobbigt för jag kan sakna dig så enormt mycket. Sen "snappar" jag över till den andra hjärnhalvan som hyser agg emot dig.

Överlag är jag lättad, att jag inte behöver finnas för dig på samma sätt. Att jag slipper all skit du drog med dig och kastade på mig.

Du är en fin person trots allt. Dina prioriteringar var helt fel.

Du hade vardagen för bekväm och tog allt i den förgivet.

Du kunde slänga ut flera vackra verser och ord, dina handlingar visade motsattsen.

DU behöve alltså vakna. Så denna gången blev det adjö.

Klandra mig kan varken du eller någon utomstående göra. Chanser fick du, egentligen på tok för många.

Du ljuger, jag kan inte lita mer på dig.

Vad framtiden håller får vi se. Kanske framtiden innehåller OSS igen.

Du är inte genomrutten. Isåfall hade vi inte ens varit ett par.

Som du är nu, bekväm, passiv, tar andra förgivet, negativ... listan kan bli längre.

Det vill jag inte ha i mitt liv.

Jag älskade den fina människan du visade dig vara.

Om han sen finns kvar och den negativa listan är borta. Då kanske.

Vi är unga, vi måste utveklas till dem vi vill vara. Innan vi kan finna ett OSS igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag rockade loss på löpbandet idag till Sean banans Copacabanana. Inget var omöjligt under dessa minuterar. Det var som att jag blev besatt. Allt fungerade så rytmiskt väl med mina steg och jag fick en väldans feeling. På löpbandet har man ett föns...

I bilen på mataffärens parkering. Utan att veta varför jag har tagit mig hit. Jag behöver inte handla. Varför jag är tom i skallen med en nedstämd känsla är också ett mysterium. Dagen på jobbet har gått över förväntan bra. Skrattat och känt glädj...

Det är fantastiskt hur tomt det kan bli i huvudet, när man väl skall anstränga sig. Såhär på kvällskvisten tänker man på alla världsliga ting. Gamla minnen flyger en upp i ansiktet. Enastående lösningar till förra seklets problem stryker förbi. S...

Argh, jag vill hitta på något! Sitter i bilen på en parkering och frustrerar sönder. Jag skall vara ledig 2 dagar framöver. Så jag har tid att sysselsätta mig med något. Men det är just nu, som jag vill hålla igång! Jag vill vara aktiv, jag vill ...

Han ligger där och trycker än. Djupt inpräntad i mitt inre. Jag tycker inte om det, jag vinner inget på det. Han irriterar och skaver. Det finns inga medel som hjälpt. Det har blivit bättre, genom alla år som gått. Men se på fan han finns kvar d...